newspring.blogg.se

För några år sedan fick jag höra från en nybliven väninna att jag är asexuell. Detta förbryllade mig, inte minst för att jag ser mig själv som en väldigt sexuell varelse. Jag förstod inte varför hon sade det, och kände mig nästan lite anklagad. Men jag tror att jag förstår nu. Det var för att jag behandlade henne som en vuxen och intelligent person, som en jämlik, och inte som en "kvinna". Jag värdesatte henne inte efter hennes kropp och utseende, utan efter hennes val och handlingar. Bad hon mig om hjälp med något, så hjälpte jag henne utan att vilja ha något tillbaka, eftersom vi var vänner. Detta var någonting så främmande för henne, att en man inte stöter på henne eller utvärderar hennes kropp, att det måste ha berott på min sexualitet.

 

Detta tycks vara många kvinnors verklighet; att ständigt bli utvärderade, förminskade, objektifierade och trakasserade, bara för att de råkar vara kvinnor. Något som knappast händer mig som man. En liberal grundtanke är att människors livsöden ska avgöras av deras egna val, och inte av godtyckliga faktorer som kön, hudfärg eller sexualitet. Det är för att motverka dessa godtyckliga faktorer som feminismen uppstod. I den offentliga debatten framställs feminismen ofta som mansfientlig (främst av män som behandlar kvinnor som objekt) och denna misstolkning tycks uppstå då debattörerna inte kan eller inte vill förstå vad det handlar om, eller kanske tar de inte sina debattmotståndare (främst kvinnor) på allvar.

Jag anser att kvinnor har rätt att existera för sin egen skull, och inte för männen runtom dem. Därför behandlar jag dem med respekt. Så jag visste det inte då, men nu vet jag: jag är inte asexuell – jag är feminist.